Kida

Några bilder på Kida och hennes bror Heffa från valpträffen i September.
Heffa och Kida är näst intill identiska, det är lite läskigt faktiskt.
(Kida är den mindre dalmatinern och Heffa är den större)
 Vi är rätt säkra på att de här två är syskon iallafall.
 Kida med sin bror på valpträffen i höstas.
 Kida med tungan ute.

Nyare bilder på henne kommer inom kort!

Kida har precis avslutat sin första löpningsperiod. Så nu har våran lilla valp blivit unghund istället.
Fast nog är hon fortfarande lite valp måste jag säga, väldigt mycket valp faktiskt!

Den första snön har hon ochså fått uppleva, något som uppskattades väldigt mycket!
Hon bara älskar när man kastar snöbollar åt henne och de ska helst ätas upp.

Dagarna bara flyger fram om man tänker efter. Det känns inte som så jättelänge sedan som vi fick Kida och ändå har det gått så många månader.. Vi måste nog vara uppe i ca fem nu.

Idag lekte Kida vakthund och skällde på en person på vår grannes tomt. Problemet var väl bara att det var grannen själv som var ute och fixade i trädgården. Ibland är de bara för roliga.

(Jag vet att bloggen inte blir uppdaterad särskilt ofta, men jag vet inte ens om det finns några som läser den förutom mamma då och då när hon borde skriva i den. Men om det finns någon som läser och vill ha den uppdaterad oftare så får ni lämna ett spår någonstans..)

Kida har varit med oss till Falkenberg nu i två veckor, vi kom hem i fredags. Alla var med utom husse så när vi kom hem vart hon helt galen och pussade och snodde sig runt honom som bara den. Hon klättrade upp på honom över axlarna och jag vet inte vad.
Jag tror det är så med Kida att så länge hon är borta glömmer hon bort att det saknas någon och att hon inte är hemma. Men så fort hon kommer hem kommer hon på att; just det, jag har inte träffat husse på jätte, jätte länge, och då blir hon jätteglad.

Hon verkade ha väldigt kul i Falkenberg iallafall. Precis som resten av familjen som var med. Vi gick promenader med henne, för att hon ska börja lära sig att kissa och bajsa utanför tomten. Det gick riktigt bra faktiskt.
Kissa kan hon göra var som helst, men med det andra är det värre. Men hon lär sig väl så småningom.
Jaga kaniner var kul. Det finns ju så otroligt mycket kaniner där nere och hon fick upp lite spår titt som tätt.

Även fast hon hade det bra där nere verkar hon väldigt glad att vara hemma.
Idag har vi vart ut till stugan med henne och hon har badat. Först var det lite småläskigt med vattnet. Det såg ut som om hon trodde att hon kunde gå på det och blev jätteförvånad varje gång hon sjönk igenom.
Men hon gick längre och längre ut och tillslut kom hon väl fram till att det inte var något farligt och då badade hon så glatt så!

Valpkursen är slut. Det var jättekul och gick bra. Mer detaljerade detaljer kommer sen, när jag har tid att skriva.

Kida försvann förut idag så jag och mamma gick runt huset och letade efter henne. Gissa var vi hittade henne.
Bland hallonbuskarna i full fart med att plocka av hallonen. Hon tyckte det var jättegott.

Sen har hon även haft en batalj med dammsugaren när jag städade mitt rum. Hon gillar inte dammsugaren ett dugg. När den inte är på är det okej. Då kan man nöja sig med att nosa lite på den och bita lite. Men när det är igång är den jättefarlig. Hon skäller och har sig och är bara allmänt söt.

Just nu beter sig Kida som ett litet yrväder. Precis som en liten bebis är hon på väg att bli övertrött och då kan det lätt gå överstyr.

Det började hagla idag, stora högljudda hagel. Kida ställde sig på trappan och tittade fundersamt på vad det var som hände. Plötsligt fick hon se sitt ben ligga ute på gången och det rörde lite på sig när det blev träffat av haglet. Plötsligt sprang hon ner från trappan och smög utmed husväggen och skyndade sig fram och greppade benet innan hon sprang tillbaka in under tak igen i världens fart. Väl under tak la hon ner benet igen, precis som om hon hade hämtat det för att det inte skulle bli blött.
Hon är bara för söt.

På söndag är det valpkurs som gäller.

Kida bara växer och växer. Känns som om hon kommer bli stor som en häst när hon är vuxen.
Men än så länge får hon plats i knät och det är väl bra det.
Om man jämför gamla kort med nyare så ser man skillnaden väldigt bra.

Igår lekte Kida med Olle, en svart pudelhane som är ett par veckor yngre och som bor längre upp på gatan. Det var jättekul tyckte dom båda två, även fast Kida var tvungen att ha kopplet på sig hela tiden för att hon inte skulle mosa Olle om leken blev lite för häftig. Hon väger trots allt mer än dubbelt så mycket som den lilla pudeln.
Men dom verkade vara väldigt nöjda med att få leka lite tillsammans och ville inte sluta, så det blir nog fler stunder med Olle.
Kida har ju inte så många att leka med här hemma, men Olle å andra sidan har en gammal katt som han försöker få fart på, berättade hans matte. Det lyckas inte, katten blir bara sur.

På söndag börjar valpkursen. Vi ska åka till Kidas pappa i Järlåsa, för hans matte och husse har ordnat en kurs enbart för den här kullens valpar (dom har även en egen, Tingel. Deras hemsida: http://go.to/whitedogs). Tror det kommer fem valpar från kullen allt som allt.
Så det är något att se fram emot.

Solen skiner och gräset är grönt.
Kida njuter, det ser man verkligen.

Hon vägrar att vara inne nästan och skulle nog vara ute dygnet runt om hon fick.
Våran gräsmatta ser ut som ett skrotupplag med alla saker hon har släpat fram ur alla hörn och vrår. Alla leksaker är ochså utsläpade.
I vårat land, som vi tänkt så blommor i, har hon påbörjat en grop ner till Kina. Hon blir så vacker efter ett grävpass där, men det gav oss en chans att ge henne ett första bad. Enbart med vatten då.
Hon verkade tycka att det var helt okej. Inte det roligaste man kan göra kanske, men helt okej.

I tisdags var hon tillräckligt gammal för att vaccineras så nu är det bara att börja träffa kompisar.


Den lilla Kinagrävaren i full action.

Åka bil är inte särskilt kul, iallafall inte när man måste sitta instängd i buren.
Då gnäller man konstant och försöker bita, alternativt gräva, sig ut. Går inte det gnäller man lite mer och hoppas på att det är någon som ska höra en och släppa ut en.

Kida måste lära sig så vi tar små bilturer med henne titt som tätt. Men hennes gnäll och yl skär i hjärtat på en. Det är nästan som om hon ropar: Varför bryr sig ingen om mig? jag är ju instägd här! Släpp ut mig!

Finns det något härligare än en mjuk lite hundvalp som trampar upp och sätter sig i ens knä?
Jag tror inte det.
Jag älskar när hon lägger sig i knät som en liten kanelbulle.
Jag lovar, det här kommer bli den mest bortskämda hunden som finns när det kommer till klapp och kel.

Vem kan inte älska denna varelse?

Bita är något som Kida gillar. Helst på människor då, men om man inte får det går det även bra med kuddar, skor och andra mjuka, goda föremål. Bitleksaker däremot är inte det minsta kul.
Försöken att vänja Kida av med bitande går helt okej, likaså rumsrenhetsträningen. Senast idag ställde hon sig vid dörren när hon ville ut, och då blev de så glada så hon gjorde detsamma ett par timmar senare.

Riktigt lika glada på henne blev vi inte på henne för några minuter sedan. Hon hade fått en ny leksak och låg och bet på den i lugn och ro inne i sin korg, trodde vi! Nej, det visade sig att hon gjort ett stort hål i sin korg av skinn. Hmm.. Nog har man vart gladare alltid.

Kida är en inte så lung dalmatiner. Hon är snart 10 veckor och det är full fart på henne.
Just nu håller hennes familj på att försöka lära henne att bli rumsren först och främst.
Men det är inte alltid så lätt när det inte finns någon i närheten som kan släppa ut henne när hon precis har vaknat och är jätte kissnödig. Men för det mesta går det bra.
Smart som få är hon och hittade redan de första dagarna några små kryphål ut från tomten. Men dom stängdes snart så nu får hon använda all sin list för att hitta någonstans att ta sig ut så hon kan utforska världen. Oftast blir hon kvar hemma på tomten.
Sitt, ligg och vacker tass har hon ochså lärt sig så smått. Inkallning går ochså titt som tätt. Men utan godis som beloning är det inte så mycket som fungerar. Någon lön för mödan måste man ju ha.

I stort sett så skulle jag nog vilja säga att hon är väldigt nöjd med sin vistelse i sin nya familj så här långt. Dom är nog inte så dåliga, och även om dom inte blir så glada när hon biter dom när hon vill leka så kan hon charma dom alla genom att krypa upp i knät så fort dom sätter sig på golvet.
Det är självklart man föredrar ett härligt knä före hundkorgen när man ska sova!