Kida

Åka bil är inte särskilt kul, iallafall inte när man måste sitta instängd i buren.
Då gnäller man konstant och försöker bita, alternativt gräva, sig ut. Går inte det gnäller man lite mer och hoppas på att det är någon som ska höra en och släppa ut en.

Kida måste lära sig så vi tar små bilturer med henne titt som tätt. Men hennes gnäll och yl skär i hjärtat på en. Det är nästan som om hon ropar: Varför bryr sig ingen om mig? jag är ju instägd här! Släpp ut mig!

Finns det något härligare än en mjuk lite hundvalp som trampar upp och sätter sig i ens knä?
Jag tror inte det.
Jag älskar när hon lägger sig i knät som en liten kanelbulle.
Jag lovar, det här kommer bli den mest bortskämda hunden som finns när det kommer till klapp och kel.

Vem kan inte älska denna varelse?

Bita är något som Kida gillar. Helst på människor då, men om man inte får det går det även bra med kuddar, skor och andra mjuka, goda föremål. Bitleksaker däremot är inte det minsta kul.
Försöken att vänja Kida av med bitande går helt okej, likaså rumsrenhetsträningen. Senast idag ställde hon sig vid dörren när hon ville ut, och då blev de så glada så hon gjorde detsamma ett par timmar senare.

Riktigt lika glada på henne blev vi inte på henne för några minuter sedan. Hon hade fått en ny leksak och låg och bet på den i lugn och ro inne i sin korg, trodde vi! Nej, det visade sig att hon gjort ett stort hål i sin korg av skinn. Hmm.. Nog har man vart gladare alltid.

Kida är en inte så lung dalmatiner. Hon är snart 10 veckor och det är full fart på henne.
Just nu håller hennes familj på att försöka lära henne att bli rumsren först och främst.
Men det är inte alltid så lätt när det inte finns någon i närheten som kan släppa ut henne när hon precis har vaknat och är jätte kissnödig. Men för det mesta går det bra.
Smart som få är hon och hittade redan de första dagarna några små kryphål ut från tomten. Men dom stängdes snart så nu får hon använda all sin list för att hitta någonstans att ta sig ut så hon kan utforska världen. Oftast blir hon kvar hemma på tomten.
Sitt, ligg och vacker tass har hon ochså lärt sig så smått. Inkallning går ochså titt som tätt. Men utan godis som beloning är det inte så mycket som fungerar. Någon lön för mödan måste man ju ha.

I stort sett så skulle jag nog vilja säga att hon är väldigt nöjd med sin vistelse i sin nya familj så här långt. Dom är nog inte så dåliga, och även om dom inte blir så glada när hon biter dom när hon vill leka så kan hon charma dom alla genom att krypa upp i knät så fort dom sätter sig på golvet.
Det är självklart man föredrar ett härligt knä före hundkorgen när man ska sova!